Ut ur idet - det är vår

Två månader sedan sist. Mycket har hänt, men i UFO-korgen har det gått i stå med jämna mellanrum. Nu håller jag på med en polotröja till mig. Inte rätt tid kanske, men jag behöver lära mig att sticka flätor, därför föll valet på den. Den väntar på att bli fotograferad.

Jag håller också på med evighetsjalen i dominostickning. Det är rolig stickning och jag gillar verkligen det tvåtrådiga ullgarnet. Jag fyndade tre härvor på en auktion för några år sedan. Färgnyanserna är härliga och det verkar nästan som om garnet är hemmafärgat.

Nu är det vår. Krafterna återvänder. Jag jobbar heltid igen efter en längre tids hel- och halvtidssjukskrivning.

På fönsterbräderna gror och växer frösådderna så det knakar. Snart får vi inte plats. Undrar just hur det ska bli under påsken då vi får besök. Gästrummet är det som är mest belamrat med krukor.

Ute i trädgården blommar vintergäck, krokus, snöklockor, snödroppe. Snart snart spricker den första påskliljan.

De senaste beskrivningarna till sockor i sockklubben ligger i UFO-korgen och hånler mot mig. Jag ska ta tag i dem. Jag ska. Men de verkar så svåra. Tror jag börjar med april månads mönster. Det är ute nu.

Om jag vore en storstadsbrutta

Om jag bodde eller trodde att jag skulle trivas i Stockholm skulle jag söka detta jobb:

http://nfh.nutek.se/sb/d/1576. Fy farao vad roligt att få jobba med hemslöjdsfrågor!

Men nu är och förblir jag en lantis.

Mangokärna och sötpotatis

Jag har planterat en mangokärna, inspirerad av Garntrollet. Kärnan fick ligga i blöt i några dagar innan jag torkade den och planterade den.

Nu väntar jag med spänning på att den ska börja gro.

I höstas satte jag en sötpotatis. Nu växer den så det knakar. Tydligen är den vacker som krukväxt, med fina blommor. Problemet är bara att det är väldigt svårt att få den att blomma. Tillräcklig anledning för mig att göra ett försök! Funderar nu på om jag ska ta och börja klippa den. Skotten börjar bli väldigt långa och vingliga. Vad tror ni, några tips?

Är jag en bloggare eller inte?

Ja, det har jag frågat mig många gånger den gångna veckan då jag gått upp i arbetstid, stora livsfrågor pockat på uppmärksamhet och jag varit trött, trött, trött. Så trött att jag nästan inte stickat alls.

I ena stunden tänker jag att kanske blir det för mycket med bloggen. En bra blogg måste ju uppdateras regelbundet. Nu tror jag inte att så många läser Slitstarkt ännu, men om jag ska fortsätta måste jag se till att fler hittar hit och kommer tillbaka!

I nästa stund sänker jag ambitionsnivån. Det viktigaste är ju att jag tycker att det är kul. Kul att skriva, kul att försöka leva mer hållbart, kul att sticka. Och börjar jag stressa med det jag tycker är roligt, ja hur hållbart blir livet då?

Så bloggen stannar, men ambitionsnivån är inte så hög. Jag har landat i soffan efter en tuff vecka. Nu ska jag sticka. Jag måste lära mig att inte välja bort stickningen när jag blir stressad. Stickningen är och förbli den bästa terapin jag har!

Min gissning var gammal nyhet

När jag skrev att jag tippade på att boken "The Friday night knitting club" snart blir film med Julia Roberts i huvudrollen hade jag ingen aning om att filmen faktiskt har producerats under 2008 med just Julia Roberts i huvudrollen! Trevligt!

Mer slow design

En svensk designer som jobbar enligt slow design är Lars Gustavsson. Han får mig att vilja lära mig slå med lie och jag väntar på och hoppas att han snart att han designar en spinnrock...

Lars slåtterlie Lif ställs nu ut på Röhsska museet i Göteborg.

Köpbegär

Jag behöver inga kökshanddukar, sängkläder eller liknande för tillfället, men företaget Eco ta Déco väcker mitt köpbegär. De gör fantastiskt fina jugendinspirerade broderier på ekologiskt odlade tyger och allt görs efter beställning. Perfekta presenter för bröllop, dop eller varför inte till sig själv!

Mina favoriter är de små grodorna som finns på både handdukar och kuddfododral.

Visst blir man väldigt glad när man hittar såna här företag som andas kvalitet, långsamhet och personlighet. Företag som säljer produkter som kommer hålla länge och som är vänliga mot vårt jordklot och människorna som befolkar vår värld. Slow design-saker som är värda att vänta på, att önska sig och spara till. Saker som kommer att älskas och användas av en själv och förmodligen också gå i arv till ens barn och barnbarn. Inget slit - och släng utan slitstarka saker!

Ett ufo i garderoben

Hoppsan sa. Hittade detta ufo i en garderob här hemma. Vad det ska bli kommer förhoppningsvis visas här på bloggen inom en snar framtid.

En halsduk kom emellan

Jag är hopplös. Det här skulle bli en helg då flera UFO´n avslutas. Men igår kom något emellan. Eller rättare sagt, jag kunde inte hålla mig från ett nytt projekt. Men det finns anledningar till att jag inte stickade på något av de pågående stickningarna;

1. Det som återstår att göras på systerdotterns benvärmare sparas till ikväll då två stickglada flickor kommer på besök och jag behöver en social stickning.

2. Jag kan inte bestämma hur lång jag ska göra min branching out sjal och tänkte således rådfråga ovan nämnda flickor.

3. En annan vän önskade sig Nina Sagulins halsduk med flätor (den som är på framsidan till Ninas bok Sticka assessoarer. Sagt och gjort! Jag beställde garn förra veckan och sen det kom har både det och mina nya ekologiska storstickor ropat på mig från"ufokorgen". Alltså blev det åt detta projekt jag ägnade fredagskvällen. Och hör och häpna halsduken påbörjades och avslutades samma kväll. Tror aldrig jag har stickat upp 6 nystan på en kväll! Halsduken var superenkel att göra och jag gillar de enkla men tydliga flätorna. Less i more. Garnerna Colinette mohair, (färgen velvet leaf) och Drops eskimå (färg 6) var såklart mycket trevliga att sticka med.

Dessutom är jag helt förälskad i Marks och Kattens ekologiska stickor i trä. Vilken känsla! De är mycket lena och mjuka och vaxade med naturligt framställt vax. Kan verkligen rekommendera dem varmt. De är värda sitt pris. Det räcker dock att sticka med stickor nr 20 en kväll åt gången, det blev lite ansträngande för händer och axlar mot slutet.

Nu hoppas jag bara att vännen blir nöjd med resultatet och färgen.

Fåfängt

Sakta men säkert håller jag på att byta ut produkterna i min sminkväska till mer hälso- och miljövänliga diton. Det tar lite tid att prova sig fram och hitta nya favoriter. Den stora fördelen med att lägga om sina konsumtionsvanor till att handla mer ekologiskt är faktiskt att utbudet är mindre. Det gör valen färre och det blir enklare för mig att välja!

Mascara. Det är en mara. Hur ofta har inte större delen av färgen lagt sig under ögat när halva dagen har gått?

Jag har nu testat Dermanords volume restistant mascara och Dr. Hauschkas mascara. Mig passar Dr. Hauschkas bäst. Dermanords mascara tenderar att bli för torr och klumpig fort och landar lätt under ögonen. Men detta kan variera beroende på hur torra/fuktiga ögon man har. Jag bär linser och får lätt torra ögon. Dr. Hausckas mascara är en ganska våt mascara och det är lätt att den också hamnar lite varstans när den appliceras, tex vid blinkningar. Men i längden ger den mig mindre svart under ögonen!

Tyvärr är det väl ännu så länge svårt att finna en miljövänlig mascara som är vattenfast. Men jag fortsätter att hålla ögonen öppna för nya märken att testa.

Knitt lit och nytt garn

I helgen som gick vilade stickorna och jag från varandra. Jag kände mig lite krasslig och trots att jag fick garnet jag beställt från Umbra Stickspår blev det bara lite stickat på fredagskvällen. Nya och avslutande sticktag ska tas denna vecka. Nu har jag ganska mycket halvfärdigt och en hel del nytt jag vill börja med.

Istället för att sticka har jag läst "The friday night knitting club" av Kate Jacobs. Jag brukar inte läsa sån här chic lit så ofta, men den här var faktiskt gullig och gav mysig läsning. Stickningen är central i handlingen, en riktigt knitt lit!! Den handlar om Georgia Walker och hennes garnaffär "Walker & Daughter" i New York, där ett antal kvinnor i olika åldrar och livssituationer mer eller mindre av en slump startar en stickklubb. Läsaren får följa dessa kvinnors öden och utmaningar - både på stickfronten och i livet i allmänhet.

Boken rekommenderas till alla som vill ha en mysig, lugn, läs- och tedrickarhelg under en filt. Det följer med ett enkelt sjalmönster och recept på muffins också!

Jag skulle tippa på att boken snart gjorts till en "feel good film" med Julia Roberts i huvudrollen!

Bad hair day

Så var det dags att gå till jobbet igen och kravet på att se någorlunda ut i håret ökar.

Under julledigheten när jag bara trampat runt här hemma och stickat och läst gör det ju detsamma hur kalufsen ser ut.

Jag har inte klippt mig på ett halvår och håret är nu mycket slitet. Anledningarna till att jag väntat med att klippa mig är flera. En av dem är att jag under en tid funderat på att gå till en ekologisk frisör. En sån som gör en energiklippning. Det innebär, om jag förstått det rätt, att håret klipps efter sina förutsättningar på ett sätt som gör att det inte krävs så mycket stylingprodukter. Tror att jag ska boka in en tid hos Monicas andrum. Det stället verkar passa mitt hår, mig och mitt tempo ypperligt. Återkommer med rapport när jag varit där.

Några eko-förändringar för håret har jag redan börjat göra; sedan i våras använder jag Urtekrams ekologiska shampoo och märker en stor skillnad. Håret är mjukare och blir inte fett lika fort som det blev tidigare. I julas glömde jag shampoo när vi åkte hem till föräldrarna och lånade därför ett "vanligt" av mamma. Hade glömt hur mycket ett sådant shampoo luddrar och att det doftar så syntetiskt. Kände en motvilja att använda det och det var skönt att komma hem till Urtekrams igen!

Jag har nästan helt slutat att använda stylingprodukter. Men fåfängan kryper ibland på och jag letar efter ett miljö- och hårvänligt alternativ. Funderar på Dermanords hårspray och styling wax från Simply organics. Men jag tror att jag ska rådfråga ekofrisören innan jag handlar.

Eller har någon något bra tips?

Trädgårdsdrömmar

Snön ligger som ett fint och välbehövligt täcke över trädgården. Småfåglarna äter och äter. Snart är 25 -kilossäcken med fågelfrö vi köpt slut!

Det är skönt och mysigt inne med tända ljus och alla fina jullökar som blommar. Ändå har en välbekant längtan vaknat. Den som alltid vaknar vid den här tiden på året. Lusten att så och sätta fingrarna i jorden!

Så nu har planeringen och drömmarna inför årets odlingar börjat. Jag har suttit med näsan över Impecta Handels frökatalog. Jag har sållat i önskelistan flera gånger, rannsakat mig själv om jag verkligen orkar så allt i slutändan. Och det finns ju faktiskt både en begränsad budget och begränsat med plats här hemma.

Jag handlar de flesta fröer jag köper från Impecta handels eftersom de både har ett ständigt växande utbud av ekologiska fröer och många äldre kulturarvssorter som är väl värda och viktiga att bevara.

I år liksom förra året blir det mycket grönsaker, bland annat flera olika sorters bönor. I år tänker jag sätta dem i rabatterna. De får helt enkelt inte plats i grönsakslandet! Jag ska också försöka mig på vintersquash. Förra årets sommarsquash blev en succé på grillbordet. En favorit i repris blir persiljerot. En ljuvlig rotfrukt som påminner om palsternacka men är mildare i smaken. Det fiffiga är att man får två för en eftersom blasten kan användas som persilja. Bara för några dagar sedan gjorde vi soppa på förvälld och infryst persiljerotsblast. Mycket gott och järnrikt!

I övrigt ska jag fortsätta med golv och väggar i trädgården! Så det blir en del marktäckare, bland annat polejmynta, silvernattljus och aubretia. Till väggarna ska jag försöka mig på humle och japansk klätterros. Den sistnämnda är nog svår att så från frö, men lite måste man ju ha att bita i.

Utmanande och spännande blir också granatäpple och havtorn. Granatäpple borde funka att göra juice på i råsaftcentrifugen och havtornste har jag druckit hela hösten och det är vansinnigt gott och nyttigt!

Varför det är nödvändigt med sockklubb

Nu är jag anmäld till Sticka meras sockklubb. Här brevid ser ni att jag behöver ett års träning av sockstickning. Mitt första sockstickningsförsök i höstas blev lite misslyckat ;).

Skam den som ger sig. Januarisockan Plaited Points från Knitty verkar ganska svår för en ovan sockstickare som jag, men vi är väl här för att utvecklas! Jag ska göra ett försök så snart jag valt ett passande garn och fått undan en del andra UFO´n.

Kompetensutveckling pågår

Jag håller på att lära mig att sticka spets. Jag valde att börja med "Branching out" sjal från Knitty eftersom den utlovas vara enkel att börja med samtidigt som mönstret innehåller de vanligaste minskningarna och ökningarna man bör kunna för att sedan gå vidare till mer avancerade projekt.

Garnet jag valt är ett tvåtrådigt garn av 75 % kidmohair och 25% merino från Naturfiber, köpt av Skåningsmåla mohair. Färgen är petrol (färgkod 2033), lite mörkare än vad fotot återger. Garnet är helt underbart och jag har medvetet sparat denna roliga stickning till jullovet. Sjalen blir inte riktigt lika bred som i mönstret, men jag vill ha en smal men lång sjal att vira flera varv runt halsen.

Jag är nöjd och faktiskt lite överraskad över hur enkelt det är att sticka spets och följa mönster på engelska. Visst har jag repat en del varv, men det är ju en del av lärprocessen. Då lär man sig också förstå vilka minskningar och ökningar som skapar de olika mönsterdelarna.

Det blir definitivt fler spetssjalar efter denna.

Ibland behövs bara en bra anledning

Utan en blogg kan man inte vara med i Sticka meras sockklubb 2009.

En anledning så god som någon att starta en blogg!

Under det nya året ska jag alltså både lära mig att sticka sockor och blogga om mina försök att leva mer hållbart. Ett lugnare liv med mycket stickning, trädgårdsodling och matlagning. Ett miljövänligare liv med smartare och mindre konsumtion. Ett slitstarkt liv.